Dagarna tycks gå i en rasande fart numera, om det beror på extraordinär planetrotation eller bara att vi har det så jävla najs är oklart. Jag och Set-A-Nipple har precis återvänt från en härlig konferensresa till Amazonas, där vi var på krokodilsafari och lärde oss blanda olika skotska whiskydrinkar. En personlig favorit är Spanish Shitlock medan Seth-A-Nicl föredrog den lite sturskare A Night In The Rain Just Before The Clock Turns Eight In November. En riktig rysare.
Förutom spännande exkursioner i den svettiga djungeln passade vi även på att köpa en varsin mobiltelefon, för att kunna haka på trenden "mobilbloggning". Jag har alltid tyckt att detta "mobilbloggande" verkar lite väl käckt och plåttrigt. Jag har, som damerna säkert känner till, ganska tjocka fingrar som tenderar att skava mot varandra och skrapa upp stora sår. Det tar mig i genomsnitt två minuter per mening att skriva sms, så för mig att "mobilblogga" ett inlägg av sedvanlig längd verkade vara ett omöjligt uppdrag. Ett såkallat Mission Impossible. Men min gode kumpan var galet pepp och köpte två stycken högteknologiska telefoner när vi under vår flodfärd stannade till i en mindre elektronikbutik. "Mobilbloggandet" kunde ta sin början, om det inte vore för att Amazonas helt och hållet saknar uppkoppling. Varken jag eller Set-A-Nicl kunde komma i kontakt med Halebops nätverk och när vi skulle ladda upp våra långa krönikor, intervjuer och listor var det stört omöjligt. Vi var strandsatta på en kladdig pråm, tvåtusen mil hemifrån. Alligatorerna nafsade oss i kölvattnet och vid horisonten vajade palmer som tagna från en krutosande krigsfilm från 87. Vi grät.
Som om det inte vore nog blev vi tillfånatagna av en infödingstam som stal våra telefoner. Dessutom åt en krokodil upp mitt enda exemplar av Snabba Cash. Eller nej, en krokodil åt upp min telefon. Så var det. Detta resulterade till att bloggningen avstannade helt. Set-A-Nicl hade införskaffat sig den senaste just för att kunna blogga ifrån Amazonas djupaste djungel.
Men nu är vi äntligen tillbaka till de norra vidderna, och till vår förvåning såg vi att vår besökarstatistik ökat drastiskt under tiden vi varit borta. Medan vi sippade galna whiskyblandningar i skuggan av palmblad och blodiglar har ni läsare flitigt läst samma gamla inlägg om och om igen. Det förbryllar mig till den milda grad att jag börjar skruva av mig hatten. Varför? Varför läser ni en slumrande blogg som om den vore en godnattsaga som föregår exempel? Det övergår mitt förstånd, men givetvis är det en positiv sak.
Nu är det dags för en ny era av blomstrande böcker, kvasiintellektuell homoerotik och andra utsvävningar i det vi kallar finkultur. Vi är tillbaka.
Solbränd och hennatatuerad
Träsk
